Andra nordiSKulptur-utställningen ordnas i september

Bilder av två konstverk, ett bestående av svarta trästänger med hängade mikrofoner (The Temple of the Golden Pavilion av Kim Hankyul) och ett bestående av nålar instuckna i silkestyg (Scream of the Butterfly II av Minna Kangasmaa)

Bildkonstnärerna Kim Hankyul och Minna Kangasmaa är aktuella med utställningen nordiSKulptur II, 4.9- 27.9.2020 vid Galleria Sculptor, ett samarbete mellan Nordisk kulturkontakt och Finska Skulptörförbundet. Annika Bergvik-Forsander, senior advisor för konst och kultur vid Nordisk kulturkontak intervjuade konstnärerna i maj 2020 om deras konstnärskap och den kommande utställningen.

 

Er kommande utställning är ett samarbetsprojekt mellan det norska och det finska skulptörförbundet i samarbete med Nordisk kulturkontakt i Helsingfors. Vilken roll och betydelse har konstnärsförbund hittills spelat i era respektive karriärer? Är den här typen av organisationer fortsättningsvis betydelsefulla för dagens konstnärer och i så fall på vilket vis?

Kim: Genom konstnärsorganisationer har jag fått information som varit viktig för min fortsatta verksamhet som konstnär. Det har handlat om allt ifrån information om nya verksamhetsmöjligheter till praktisk hjälp i både ekonomiska och rättsliga frågor. Som fri konstnär kan man få grundläggande yrkesmässig information som är väldigt viktig i början av karriären och konstnärsorganisationerna kan också fungera som intressebevakare till exempel vid uppgörande av olika avtal.

Minna: Jag gick med i Skulptörförbundet genast efter min konstskoleexamen. Jag ser det främst som ett yrkesmässigt förbund, för mig har förbundets betydelse varit olika stor under olika perioder i min karriär. Genom mitt arbete är jag också med i andra sammanslutningar, men jag tycker det är väldigt viktigt att konstnärer har sina egna yrkesförbund som återspeglar konstnärernas ställning och de förutsättningar som finns för att utföra konstnärligt arbete. Förbunden har också möjlighet att reagera på samhälleliga förändringar som kan komma att påverka den enskilda konstnären.

 

Vilken relation har du till finländsk, respektive norsk, nutidskonst och samtida konstnärer?

Kim: Jag har knappt någon relation alls till finländsk nutidskonst och samtida konstnärer. Så jag ser fram emot att nu få nya erfarenheter och insikter.

Minna: Jag är intresserad av konst som uppstår utanför de stora konstmetropolerna och jag följer med vad som händer på det norska nutidskonstfältet. Jag har deltagit i nordiska symposier på Island där jag även träffat norska konstnärer. Men den här utställningen blir mitt första konkreta samarbete över gränsen.

 

Porträtt av Kim Hankyul och Minna Kangasmaa
Kim Hankyul och Minna Kangasmaa

Kan ni berätta lite om de projekt eller konstverk som vi nu får chansen att se på den kommande NordiSkulptur-utställningen i Galleria Sculptor i Helsingfors?

Kim: Mitt verk heter ”The Temple of the Golden Pavilion”. Det ställdes ut i Bergens konsthall år 2019 och har nu modifierats något för att passa bättre in i Galleria Sculptors utrymmen. Verket har sin utgångspunkt i en roman med samma titel av Yukio Mishima. Det är en berättelse om en ung präst och i boken konfronteras huvudpersonens starkt idealiserade bild av ultimat skönhet med vår fysiska verklighet på ett oerhört spännande vis. Den unga prästen besluter sig slutligen för att bränna upp objektet för sin passion, det utsökta tempel som han fostrats att både leva och verka i.

Boken var så välskriven att jag blev helt absorberad av historien och jag ville göra en tolkning av den på mitt eget konstnärliga språk, där ljud, rörelse och visuella faktorer integreras. Jag ville så intakt som möjligt överföra den starka lidelse som finns i den ursprungliga texten och hoppas att man kan uppleva det i galleriet. Jag kommer att ställa ut ett flertal ljudskulpturer, där olika typer av vardagliga föremål framkallar ljud av eld.

Minna: Jag kommer att visa det flerdelade verket ”Scream of the Butterfly II”. Verkets viktigaste material är silke, en produkt som uppstått ur samverkan mellan mänsklig teknologi och en icke-mänsklig varelse. Silkesfjärilen (Bombyx mori) är en av det få insekter som har förmågan att kunna producera silkesfibrer.

Bakgrunden till mitt verk är den så kallade fjärilseffekten, där små skeenden kan ge stora effekter. Dylika fenomen har man kunnat konstatera i ekosystem som påverkats av mänskliga handlingar. Ett exempel på det är silkesfjärilen, som indirekt under mer än 5000 år har påverkat mänskligheten både ekonomiskt, politiskt och teknologiskt. Ur ett långt tidsperspektiv kan man till och med se på silkesfjärilen som en bakgrundsfaktor för uppkomsten av det moderna informationssamhället.

För oss människor är språket en viktig kanal för kommunikation och förståelse av varandra. Den estniske semiotikern Riin Magnus skriver om människan som en varelse som inga andra varelser kan bemästra. Människan har utvecklats till att vara både avsändare och mottagare av sina egna budskap. Därmed har kommunikationsförmågan med den icke-mänskliga världen och med andra livsformer gått förlorad. I mitt verk har jag rekonstruerat ett imaginärt skrik från en silkesfjäril. Jag funderade på hur ett skrik från en silkesfjäril kunde låta om den kunde skrika. Till slut spelade jag in mitt eget skrik. Verket är en hyllning till silkesfjärilen, som i årtusenden har tjänat människan.

 

Vad var det som fick er att börja arbeta med dessa projekt och finns det överlag något som ni upplever som speciellt kännetecknande för er egen individuella arbetsprocess?

Kim: Redan innan jag hade läst den där boken, så kände jag ett behov och intresse av att använda ljudet av eld. Det var ett rent sammanträffande att jag sedan stötte på boken och med hjälp av texten kunde utvidga och utveckla min förställning om eld. Jag ville använda ljudet, men hade inte riktigt vetat i vilken kontext. Bokens ingående beskrivningar av ljudet av eld gav mig oerhört bra ledtrådar att utgå ifrån. En vag plan i kombination med en briljant bok ledde alltså till att jag småningom kunde konkretisera mitt projekt.

Jag tror att något som är specifikt för min arbetsprocess är att jag är väldigt dålig på att teckna med pennor. Jag föredrar istället att teckna med tredimensionella objekt eller med ljudupptagningar.

Minna: Mina verk får sin början utifrån saker som jag vill behandla och uttrycka med konstens medel. Verket Scream of the Butterfly II utgår från serien Systema naturae som jag gjorde år 2008. I den undersökte jag interaktiva samband mellan människan, samhället och naturen. Hur dessa samband kan ha en fruktbar eller progressiv potential, men även vara destruktiva. Den svenske naturvetaren Carl von Linné lade på 1700-talet in människoarten i ett eget fack bland däggdjuren i sin systematik över djur och växter. Efter artnamnet tillade han uppmaningen ”Nosce te ipsum” (Känn dig själv). Med denna uppmaning som grund gör jag verk där empati spelar en stor roll.

 

Vi lever i en osäker tid med pandemin som nu ytterligare försvårar verksamhetsmöjligheterna för många konstnärer. Därutöver har vi den pågående klimatkrisen, återkommande finansiella åtstramningar inom konst- och kultursektorn, samt på många håll i världen en framväxande populistisk politisk agenda som ofta förhåller sig fientligt till den fria konsten. På vilket vis tror du att dessa faktorer kan komma att påverka den framtida konstnärsrollen?

Kim: Man ser nu hur media verkar främja en mängd alternativa utställningskoncept, men Coronapandemin är ett hot för de fria konstnärernas ekonomiska överlevnad. Att försöka hitta fungerande överlevnadsstrategier har förstås varit ett evigt dilemma för konstnärer. Jag undrar ifall situationen nu gör att den framtida konstnärsrollen eventuellt blir mera politisk och sätts i relation till sociala minoriteters levnadsförhållanden. Kanske kommer man senare i framtiden att referera till den här tiden som en avantgarde-epok.

Minna: Jag tror att konstnärernas delaktighet i samhället kommer att öka och att dialogen mellan olika branscher förstärks, på så vis breddas konstnärsrollen till att innefatta en mängd olika roller.